Favorit i repris

Mys

Johan tog en tupplur i soffan och väcktes av att någon satte sina tunga tassar mitt på magen. Men det gjorde inget. Johan lyfte upp Doris och sen tog de en tupplur tillsammans. Alltså denna hund <3

Damisi

Visst är hon fin? Rhodesian Ridgeback är en så vacker ras! Så elegant! 

Storegård del 2

Miljöträningsbana på Storegård.

Damisi letar godis.

Alla tjejer jagar Bo!

Doris och systern Sahara!

Storegård del 1

För ett tag sedan var vi i Storegård, en jättefin hundrastgård där de också har kurser och grejer. Men man får åka dit utan att gå på kurs också och använda deras träningsbanor. Så himla bra ställe! Kostar 50 kr per hund och rekommenderas varmt!

Där träffade vi Lena och Bo som har kenneln Doris kommer ifrån. Doris mamma Chalon var där, och Damisi och Wonna. Doris syster Sahara var där också, och Wonnas bror Bo. Det var så roligt att se Doris och Sahara leka, det var längesen de sågs sist! Små minihundar i valplådan bara. Nu är de lite större.

Sahara försöker äta upp Doris.

Wonna, Sahara och Doris.

Chalon, Damisi, Wonna, Doris och Sahara och så Lena!

Doris tar en paus!

Men man hinner inte pausa länge innan det är dags att busa igen.

Jag har fler bilder men det kommer i ett annat inlägg!

Inte kul för en liten dur

Det var längesen jag bloggade nu! Anledningen är att det har inte varit roligt att vara en liten Doris. Det tog lång tid för svansen att läka, och hela tiden fick hon ha tratt på sig. Hon fick inte leka med andra hundar, vi kunde inte vara på valpskola och vi kunde inte åka ut och släppa henne så hon fick springa fritt. Stackars hund. Vi märkte då hur det är att ha en understimulerad hund. Det var synd om henne, men vi varken fick eller kunde hitta på så mycket med henne. Värst var tiden när hon inte hade bandage men såret ändå höll på att läka. Då var vi tvungna att ha tratt på henne hela tiden. Innan kunde vi gå ut på promenader med henne utan tratt, och när hon låg i soffan och sov på kvällen kunde hon var utan tratt. Men hon blev som besatt av svansen.

Det ledde till att när svansen nu började läka och vi kunde ha henne tratt-lös, sa vi Nej när hon försökte bita på svansen. Då blev hon frustrerad och började bita och slicka på sina tassar istället. Hon slickade till och med upp ett sår på tassen, så då var det tillbaka med tratt igen! Men NU, peppar peppar ta i trä, slipper hon tratt. Svansen är läkt, såret på tassen har läkt ihop fint och nu kan hon få vara hund på riktigt igen!

Jag hade kunnat visa en före/efter-bild, men jag har bara efter eftersom Photoshop kraschar varje gång jag försöker spara en bild. (Jag är väldigt upprörd nu, och arg på denna gamla dator).

Doris med minisvans!