Det var längesen jag bloggade nu! Anledningen är att det har inte varit roligt att vara en liten Doris. Det tog lång tid för svansen att läka, och hela tiden fick hon ha tratt på sig. Hon fick inte leka med andra hundar, vi kunde inte vara på valpskola och vi kunde inte åka ut och släppa henne så hon fick springa fritt. Stackars hund. Vi märkte då hur det är att ha en understimulerad hund. Det var synd om henne, men vi varken fick eller kunde hitta på så mycket med henne. Värst var tiden när hon inte hade bandage men såret ändå höll på att läka. Då var vi tvungna att ha tratt på henne hela tiden. Innan kunde vi gå ut på promenader med henne utan tratt, och när hon låg i soffan och sov på kvällen kunde hon var utan tratt. Men hon blev som besatt av svansen.
Det ledde till att när svansen nu började läka och vi kunde ha henne tratt-lös, sa vi Nej när hon försökte bita på svansen. Då blev hon frustrerad och började bita och slicka på sina tassar istället. Hon slickade till och med upp ett sår på tassen, så då var det tillbaka med tratt igen! Men NU, peppar peppar ta i trä, slipper hon tratt. Svansen är läkt, såret på tassen har läkt ihop fint och nu kan hon få vara hund på riktigt igen!
Jag hade kunnat visa en före/efter-bild, men jag har bara efter eftersom Photoshop kraschar varje gång jag försöker spara en bild. (Jag är väldigt upprörd nu, och arg på denna gamla dator).
Doris med minisvans!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar