Så stor är hon nu! Ganska liten, kan man tycka. Men som sagt förvånas jag varje dag över hur stor hon är. Hon kan nästan hoppa upp i soffan själv nu. Och ibland tror hon att hon kan det, men ramlar ner i stället.
Hon har i alla fall blivit så stor att vi kan ha koppel på henne. Det är skönt, för hon har fått för sig att hoppa in bland massa buskar när vi är ute på gräsplätten utanför huset. Då har jag ingen koll på henne, för jag kommer inte in där. Och människor kastar in ganska mycket skit där inne, exempelvis platspåsar, gamla cykellysen och tändare. Jag vill inte att hon ska bita på något av det. Då får hon hellre bita på mina armar. (Men helst inte det heller).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar