Doris är lite blyg. När hon träffar andra hundar och när hon träffar människor. Då sätter hon sig bakom mig och tittar fram mellan mina ben för att se det förfärliga hotet, en människa som sitter på huk och sträcker fram handen. Men det är skönt när vi träffar människor som vill hälsa och verkligen tar sig tid. För efter ett tag vågar Doris sig fram och hälsar på personen, luktar lite på handen och förstår att det inte är farligt.
Häromdagen träffade hon världen sötaste Amstaff-valp. Han och Doris var nästan lika gamla och de ville båda hälsa, men Doris var så klart blyg. Men ägaren tog sig verkligen tid och märkte att Doris var lite rädd. Det tog några minuter, men snart vågade Doris sig fram och hälsade på valpen. Då blev jag glad! Det var så skönt att hon fick hälsa i lugn och ro och i sitt tempo utan att ägaren bara släpper fram sin hund. Det hände för ett tag sedan med två hundar, ägaren släppte bara fram sina hundar till Doris. Det var konstigt att hon inte märkte att vår hund var lite rädd, och att hennes hundar var på bushumör. Då blir jag lite sur, man kan ju i alla fall fråga först om de får hälsa, tycker jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar